Svenska

<p><b>När livstidsdomen föll gick det &quot;en kallsvett&quot; genom Nicolaus kropp men han ansträngde sig för att inte visa något utåt.</b> Han var stolt och satte en ära i att aldrig visa svaghet eller rädsla inför fångvaktare och domare. Nicolaus Magnus Söderman hade ännu inte fyllt 21 år när han i mars 1848 dömdes till livstids straffarbete. Trots att han fått en bra start i livet slutade han sina dagar på ett fästningsfängelse. </p><p>Detta är berättelsen om hans och sexton andra straffångars liv, deras barndom och uppväxt, deras brottskarriärer och deras möte med rättsväsendet. Det är också en berättelse om det svenska samhället för 200 år sedan.</p><p>Utifrån en unik arkivskatt &ndash; sjutton självbiografier skrivna av straffångar på Carlstens fästning &ndash; skisserar historikern Bonnie Clementsson en bild av hur ett liv i kriminalitet kunde te sig i 1800-talets Sverige. Det handlar om män som av olika skäl förde ett brottsligt leverne och så småningom dömdes till livstids fängelse. Fångarnas livsöden säger oss mycket om brott och straff ur ett allmänmänskligt perspektiv, men också om kriminalitetens drivkrafter då som nu.</p>

<p>Vårdträd växer på många boställen i vårt land, i regel är det ett lövträd som kastanj, lind, lönn, alm eller ask ståtliga träd som ofta stått där i många år, till och med i århundraden.  </p><p>I utgåvan 1921 av Nordisk familjebok förklaras vad detta träd egentligen fyller för funktion:  ett å gårdstomten växande löfträd, vanligen någon gammal lind, ask eller alm som troddes utgöra ett hägn för den familjs trefnad och välfärd, som bodde i gården </p><p>Idag månar ägaren om vårdträdet för traditionens skull, för att trädet representerar ett minne från gårdens historia eller helt enkelt för att det är vackert och ståtligt där det står väl synligt. Men man har länge vårdat dessa solitära, mäktiga träd eftersom de representerade ett psykiskt och fysiskt välmående för dem som bebodde gården. Av hävd har man alltid respekterat och slagit vakt om vårdträden. Eva och Dag har färdats runt i Sverige och samlat material och fotograferat mängder av dessa fantastiska träd.</p>

<p></p><p>På kvällen den 27 oktober 1981 går en sovjetisk ubåt på grund i Gåsefjärden i Blekinge ­skärgård. </p><p>Morgonen därpå upptäcks den av fiskare som kontaktar närliggande örlogsbas i Karls­krona. </p><p>Därefter inleds den kanske mest dramatiska utrikes­politiska krisen i modern svensk historia. </p><p>Tre statliga utredningar och många böcker och artiklar har publicerats om U 137, men utan att kunna bringa klarhet i de centrala frågorna kring grundstötningen. </p><p>Var det ett avsiktligt intrång i militärt syfte av Sovjetunionen? Var det en felnavigering? </p><p>Ingetdera, menar Ola Tunander. </p><p>- I Naviga­tions­experten ­presen­terar han en tredje för­klaring till den mystiska grundstötningen som bygger på flera nya fakta: </p><p>- U 137 försökte köra längre upp på grundet, inte komma loss ifrån det! </p><p>- Amerikansk militär var på besök på Karlskrona örlogsbas när det blev känt att en ubåt stod på grund i Gåsefjärden. </p><p>- Den högste sovjetiske officeren ombord på U 137, han som hade ansvarat för ubåtens navigering, blev aldrig förhörd. </p><p>- Stabschefen Karl Andersson hävdar i en intervju som aldrig tidigare publicerats att U 137 hade »chartrats« för att påverka den svenska opinionen.  </p><p></p><p>Ola Tunander är research professor emeritus vid PRIO (Peace Research Institute Oslo) i Norge. Under flera år ledde han PRIO:s program för utrikes- och säkerhetspolitik. Han har skrivit en rad böcker om ubåtar i svenska vatten, bl.a. Hårsfjärden Det hemliga ubåtskriget mot ­Sverige (2001) och Det svenska ubåtskriget (2019). Han har även publicerat en stor mängd artiklar i internationella facktidskrifter. Åren 2000-2001 var han civil expert i den av regeringen tillsatta Ubåts­utredningen.</p><p></p><p>"Den sovjetiska ubåten hade gått i yt­läge i mörkret med dundrande diesel­motorer djupt inne på svenskt vatten, till och med inne i skärgården. Det föreföll obegripligt att detta skulle ha varit en medveten inträngning.<br/></p><p>Sam­tidigt är dessa vatten mycket svår­navigerade och ubåtens manövrer var till synes så skickligt genomförda att även en felnavi­gering föreföll obegriplig. Ubåten hade gått in genom en smal fjärd med exakt riktig kurs. Om den hade gått med bara en grads fel kurs hade den gått på grund långt tidigare.</p><p>När Karl Andersson gick ombord på ubåten hade en tysktalande äldre ­officer ombord, kommendör Josef Avrukevitj, sagt: 'Ich bin der Navigations­experte/Jag är ­navigationsexperten.' Det framstod som om han hade en viss humor, en viss självironi, men låg det något mer i detta?</p><p>Karl Andersson frågade sig: Var detta en medveten inträngning? Varför hade ­ryssarna i så fall inte använt sig av en segelbåt eller fiskebåt och satt en svensk flagga på den? En ubåt är det sämsta flytetyget. Den skulle avslöjas direkt, sade han.</p><p>­Varför går man in med en ubåt i en fjärd som är så grund att man inte kan dyka och så smal att man har svårt för att vända.</p><p>Det är något som inte stämmer." OLA TUNANDER</p>

Under perioden 1570-1660 koloniserades barrskogsområdena i mellersta Skandinavien av skogsfinnar från det inre av Finland. De hade med sig sin speciella kultur och en annorlunda odlingsteknik. De bosatte sig i områden som kom att kallas finnskogar, finnmarker eller finnbygder. Den skogsfinska kulturen levde länge kvar i många områden, där vardagsspråket var den egna finska dialekten och de traditionstyngda släktnamnen ännu användes. Denna kultur och dess folk uppmärksammades av den finske Carl Axel Gottlund.<br/><br/>År 2021 är det 200 år sedan Gottlund företog en resa genom de värmländska och norska finnskogarna. Resan skulle resultera i en av de främsta källorna till kunskapen om finnskogen som vi känner den idag - hans resedagbok.<br/><br/>Under 200 år som förflutit har intresset för finnskogens kultur varierat men ständigt fascinerat och förundrat. Det är därför en ny återutgivning av dagboken kan främja forskningen och ytterligare uppmuntra till förkovran i det skogsfinska kulturarvet.

<p>Långt innan SMHI och femdygnsprognoser på tv fanns att tillgå hade man Bondepraktikan till hjälp för att sia om väder och vind. Denna rika samling folkvisdom förklarar inte bara hur man ska tolka naturens tecken utan ger även råd och vägledning till mycket annat i livet. Det är därför inte konstigt att den under flera hundra år har varit en av Sveriges mest lästa och uppskattade böcker. Missa inte tillfället att med denna illustrerade nyutgåva ta reda på vad jorden, himlen och havet kan berätta för dig!</p><p><i>Bondepraktikan</i> utkom för första gången i Tysk-romerska riket 1508 och bestod då endast av ett tiotal sidor om vädersiande. I efterföljande utgåvor tillkom råd även för andra områden. På 1660-talet utkom den första kända utgåvan på svenska, som särskilt i verspartierna bar tydliga spår av den danska översättningen från 1597. Bondepraktikan fick i Sverige ytterligare tillägg, varav det senaste från 1730-talet. Även språket justerades allt eftersom, men har sedan förrförra seklet inte genomgått några större förändringar. </p><p><i>Fromme läsare, köp nu mig, mycket förstånd lär jag dig. </i><br/><i>Bondepraktikan är mitt namn, läs mig, det länder dig till gagn. </i><br/><i>Det hela årets lopp vill jag dig lära, varefter du dig skall regera.</i></p><p><i></i></p><p><i>"</i>Den nya upplagan är en skönhetsupplevelse att läsa texterna på knittelvers, alla fina träsnitt från ursprungsupplagorna, den är vackert inbunden och försedd med det ursprungliga företalet. Här finns både pietetsfull omsorg om originalets kvalitéer och känsla för hur bokälskaren njuter."<br/>Ragnhild Oxhagen, Ölandsbladet</p>

Nyhammar i Ludvika kommun är ett industrisamhälle som i begynnelsen byggdes upp omkring den hytta som uppfördes redan under tidigt 1600-tal, och som senare kompletterades med såväl hammarsmedja som mekanisk verkstad. Orten kom att få en dominerande ställning, och är än idag ett av de största samhällena inom Grangärde församling. I boken skildras bland annat industrins historia, skolan, affärer och andra verksamheter. Även vissa personskildringar ingår, kryddade med en del anekdoter. Bokens författare, Kjell Vadfors, har själv växt upp i en angränsande by och har under årens lopp samlat på sig åtskilliga personliga minnen som kommit till användning under arbetet med boken. Bakom denna ligger en omfattande källforskning samt intervjuer med ett flertal personer med god kännedom om orten.

<p>Med Hans Alfredson och Tage Danielsson och Aktiebolaget Svenska Ord inleddes en lysande underhållningsera. Från 50-talet fram till Tages för tidiga bortgång 1985 gav de oss egensinniga, fantasifulla, intellektuellt briljanta och framför allt underhållande produktioner som blivit en självklar del av vårt gemensamma kulturarv. Revyer, sketcher, filmer, radio- och tv-program, böcker, dikter - alltsammans var ett resultat av det Tage kallade ett frivilligt vansinne som det föds komik ur. Priser regnade över dem. Hasse blev alltid utsedd till Sveriges roligaste i alla omröstningar och Tage var lika älskad för sin blida utstrålning kombinerad med ett knivskarpt intellekt.Svenska Ord & Co berättar den lagom sanna historien om Hasse och Tage, från spexandet i ungdomen till rollerna som radiotjänstemän, underhållare och samhällsdebattörer.Här finns det med alltihop. Boken är baserad på Staffan Schöiers och Stefan Wermelins radioserie The Svenska Ord Story, som i sin tur bland annat bygger på nya och gamla radio- och tv-program och intervjuer med många av dem som var med. Här-och-då-känslan från radioserien kompletteras med mängder av fotografier, affischer, brev, dokument m.m. - varav flera har hämtats från privata arkiv - som ger en unik bild av en högt älskad epok i svenskt nöjesliv.</p>